Två månader och tre tänder senare

Kolla in bamsingarna! Så fort jag fick min första började jag öva på det där med att tugga.
Gissa objekt?
Just precis; Boobies!
Mina chanser att bita av vårtorna för att förvara som krigsminne minkade avsevärt när morsan fick för sig att sluta amma.
Men jag tar de chanser jag får, dvs på nätterna!
Efter hon ger ifrån sig ett tjut som inte är av denna värld, ser jag milt på  henne med valpögon o då får jag fortsätta :)

Dom kallar mig för lilla hulliganen, jag begriper inte varför?
Jag har börjat upptäcka att man faktiskt kan använda de där femfingrade tillbehören som kallas händer.
Mycket roligt.
Mitt ständiga pågående projekt är att slita ut diverse ansiktsprydnader på pappa; näsa, läpp m.m.
Nån gång kommer jag lyckas!!

arbetsam dag igen!!

Hej alla undersåtar. Idag har jag plågat min pappa, riktigt ordentligt,haha. Men det ska han ha, den lille hovnarren. Jag inledde med att köra upp honom vid 8 tiden och då var jag lite morrontjurig(gissa vem jag ärvt det draget ifrån?) Åt frukost & sedan fick han torka mig i rumpan & byta blöja.
Därefter bestämde pappa att vi skulle till banken. Han fick sina pengar o jag fick kvittot!! gissa om det prasslade när man slet i det och hade det i munnen. efter en stund så ser far min att jag har en pappersbit på tungan & han ska ta väck den.
Men tji fick han, jag svalde den kvickt och bara för att öka effekten så hostade jag lite! Min far såg lite konstig ut i ansiktet och jag tror att han var nära gråten. Men sen bestämde han sig för att det inte var nåt farligt o jag fick på nytt lite mat, sov en stund o sedan skulle vi leka.
Jag inledde med att ta tag i hans nackhår ( enda stället förutom näsan där han har hår som man kan greppa i) och sedan slet jag till allt vad jag orkade! herregud vad han skrek o pep,vuxna karln! följde upp med lite rivsår i hans ansikte och avslutade med att kela honom lite, så han inte blir allt för förstörd. Sedan kom lilla mamma hem från jobbet (lite trött o seg) och jag gav henne en direkt order att ta fram tuttarna! Lydig som hon är gjorde hon detta ( till pappas stora glädje) & de trodde att jag skulle äta ,nä nä. jag tar ett fast grepp om bröstvårtan o sliter till , & hon skrek lika högt som pappa!! De är rätt lika mina bägge föräldrar ( slavar): de har ingen hög smärttröskel. sedan skrek jag lite för att få mer uppmärksamhet och som belöning fick jag päronpurè ( mycket gott!) och nu ska vila lite i mammas famn & sedan ska jag zzzzzzz..........

Hämnden är ljuv

Hej alla glada människor. tänkte att jag skulle uppdatera er lite om vad som hänt i min värld på sistone. I tisdags så var vi på BVC o jag trodde ju att det var en rutinkontroll men ack vad jag bedrog mig.Det var en komplott!! Mamma , pappa och Helen på BVC hade konspirerat mot mig och bestämt att de skulle ge mig 2 sprutor.
Jädrar vad ont det gjorde!! Först tänkte jag att nu vill de bli av med mig, de tycker kanske att blöjorna är för dyra. Jag försökte få dem att förstå att jag kan bli blöjfri nu direkt men de fattar ju inte ett smack. Men sen hörde jag dem tala om att det var för att skydda mig mot difteri o sådant skräp så då blev jag lugn igen. På vägen hem smidde jag själv planer: de ska minnsan få igen. Och de har de fått, med råge! De har inte fått sova på 2 nätter för de ska minsann straffas! Och det är så roligt att se de deras trötta ansikten o förtvivlade försök till att få sömn. Nästa steg i hämnden drabbade mamma i sängen i förrgår: vi låg där o gullade när jag bajsade ner mig,lakan o täcke , hahaha! Jag hade samlat på mig för några dagar o sen tog jag i för kung o fosterland,hehe. Luktade inte mumma o jag lovar de lakanen kommer att för evigt vara missfärgade. Nu ska jag smida fler hämndaktioner men jag hör snart av mig igen. Er egen Antoni.

föräldra fostran

I dag har jag haft fullt upp med att driva mamma till vansinne. Jag gör så ibland för att hålla "päronen" på alerten. Jag nästan kände hur hornen växte fram i pannan på mig, hon försökte allt: bar på mig, lekte med mig,matade mig,rapade mig,satte på dammsugaren,visade lampan i vardagsrummet ( den är väldigt intressant men idag var jag omutlig)men vad händer? jag bara skriker o gnäller!! Haha de är för roliga att titta på! man ser desperationen växa i ögonen på dem, ser den uppgivna minen, för att inte tala om de djupa suckarna. Nå väl timmarna gick och rätt som det var kom pappa hem och då började del 2 i min plan. så fort han klivit in i hallen så slutar jag skrika , för att sedan ge honom ett av mina världskända,charmiga änglaleende. jag charmar honom o gosar lite, skrattar lite så att han blir så där barnsligt stolt som bara han kan bli.mamma är i köket o lagar mat medan jag får min far att göra konstiga ljud o läten för att tillfredställa mitt humör, han går på som värsta hovnarren! Efter ett par timmar tröttnar jag dock på honom & hans gycklarfasoner och vill sova. Det är jobbigt att fostra de vuxna ska ni veta men jag lyckas rätt så bra. gonatt världen , vi hörs snart igen säger Antoni den lille diktatorn.

The growing kind

Idag var vi på BVC och kollade vikten.
Konstigt nog började mamma inte bita på naglarna förrän jag kommit upp på vågen....
Behärskad kvinna de där.....
Här e mina siffror...

100104: 3610g   52 cm
100106: 3390g
100111: 3580g
100118: 3910g
100126: 4220g 53,5 cm
100202: 4395g
100212: 4685g 56 cm
100218: 4805g
100301: 4940g 58 cm
100308: 5125g
100322: 5280g 60 cm

Tålamod är en dygd

På senaste tiden har jag varit ett väldigt upptaget barn (med upptagen menar jag att jag har haft fullt upp med att hålla föräldrarna sysselsatta...)

Dels har jag charmerat min omgivning med mina härliga léenden som gör att alla stannar upp och tittar på mig i timmar.

Vuxna är verkligen patetiska, de är beredda att sjunka hur lågt som helst i förnedringsskalan för ett léende.
Dessutom har jag börjat på öppna förskolans Babycafe.
Ett ställe där vi små revolutionärer samlas för att planera hur vi ska ta över världen.
Detta maskeras givetvis med sånger som våra slavar tvingas gestikulera till där vi sitter i ring...

Det är tufft att vara jag, men det är helt klart värt det!

En nyfunnen vän

Många dagar är så himla tråkiga. Boring. Boooring!
För att liva upp stämningen lite bjuder jag på lite skönsång.
Men nackdelen är att det gör så ont i magen när jag gapar så...
Då är det ju bra att mamma är uppfinningsrik (eller ska man säga desperat) och tar fram Dammsugaren.
Den är fantastiskt underhållande!

Erotikmässa...

I lördags släpade päronen med mig på nåt de kallade porr-mässa.
Farsan ojade sig och var så stolt över att jag skulle med, men jag fattade aldrig grejen riktigt.
Där ställde sig en kärring och slängde med mjölkbehållarna, men man fick tydligen inte röra?!
Vem kan möjligtvis finna nåt intresse i det?
Som att sträcka fram en godispåse och sen smälla en på fingrarna!

Äh, det fanns ändå ingen där i passande ålder.
Även om mina föräldrar har en hel epok mellan sig behöver ju inte jag följa samma exempel...

Vi var iallafall inte där så länge, mamma pratade med nån brud som ville ta med mig hem.
Hon verkade allright, nästa gång kanske man skulle anta erbjudandet?
Vi ska tydligen träffas snart igen, så då kanske man skulle lägga in en stöt?

Angående vuxnas vokabulär...

Jag har många gånger funderat över mina föräldrars intelligens, inte minst när det gäller den språkliga biten...
Det slog mig senast vid skötbordet för fem minuter sen, då jag brände av en riktig brakskit (givetvis med avsikt att träffa mamma).
"Åååååååååååå vilken dutti liten bäääääbis mamma haaaar!Nutti nutti nuuutt! De va väl föönt för lumpilumpen,va?"
Vad faen vill hon jag ska svara på de då?
Det enda jag kan göra är att stirra oförstående på henne och undra när de nominerade för "kast med liten bajs" ska utnämnas...
Jag gör verkligen vad jag kan för att de ska få men för livet...
Det har ALLTID motsatt effekt.
Varje gång farsan är med vid blöjbytena får man höra hur stolt han är, och morsan nickar instämmande.
Ju längre bort jag skjuter bajset, desto mer nyp i kinderna....

När jag då försöker med en avvikande manöver så är till och med det gulligt;
"Ååå vilken stråle! Vad du kan! Då ska vi tvätta lilla loppe loppe!"

Måtte de aldrig träffa mina framtida partners....

 

Aj...

Den där sörjan jag nämnde, den har tydligen satt sina spår.
Emellanåt drar magen ihop sig som ett skruvstäd och det gör så in i bubblans ont!
Och inte fattar dom nånting, dom dära.
Det enda jag vill är att rapa och fisa, och då mår jag som en kung.
Men nej, JAG vet, vi stoppar in ett bröst i munnen och fattar inte att ta bort det fast än jag protesterar för glatta livet!
Och mitt i detta kaos av frustration så sprutar hon mjölk i ögat!
Å så skrålar dom....Suck...

Samtidigt är det ganska roande att se deras hålögda blickar mötas i samspelt hjälplöshet.
Det är nästan att jag glömmer bort smärtan för en stund bara för att det ser så roligt ut :)

Fast, dom är nog inte så dumma ändå, mina slavar.
Dom försöker iallafall...

Tack

Jag vill börja dagens inlägg med att tacka er som skrivit så fint om mig (vilket ju för övrigt är helt sant).
Jag ÄR den finaste i världen och mina föräldrar, pja, man fick ju inte välja dom från nån match.com-katalog direkt, men dom får duga. For now..

En kortare summering av vad jag upplevt i mina snart fem veckor utanför den blaskiga livmodern;

* Mina kickbox-träningar och sit ups i mammas mage gav resultat.
Redan vid två veckors ålder kunde jag hålla nacken stadig och folket jublar!

*En fettknöl börjar växa under bröstet när jag är tre veckor gammal,
så dom tvingar i mig nån konstig sörja som får min rumpa att blåsa såpbubblor och min mage att haverera.
AJ! Men jag gav igen! Jag tog bort den största lyxen : sömn!
Inte för att dom var några skönheter innan, men my god!
Det heter inte skönhetssömn för intet...

* Jag har mottagit tusentals gåvor från en massa människor,
som tecken på uppskattning av deras nya ledare.
Men allvarligt, trodde ni att jag skulle hjula fram av glädje för några plastsaker dinglande ovanför huvet?!
Exakt hur lättroad tror n....Kolla mamma alla färger! Den rör sig!  DEN RÖR SIG!!! *jollrar i extas*

* Jag har lyckats infiltrera världen och fått den att älska mig, det kommer inte bli några som helst problem att ta över världen, för alla vuxna gör precis som jag vill....

¤ Visa pattarna!
¤ Ge mig mat!
¤ Sjung för mig!
¤ Vagga mig! Och du skulle bara våga sätta dig!
¤ Torka min rumpa!
¤ Kela mig!
¤ Prata roligt och självförnedrande!

Och trots detta, tycker dom jag är det mest underbara som finns!

Tycker ni jag är mäktig nu, vänta bara tills jag kommer kunna knäppa med fingrarna!

Herre i huset

Den 4/1-2010 kl 09:11 hittade jag alltså ut till Undersåtarna.
Jag vägde 3610 g och var 52 cm lång och givetvis det vackraste som skådats!

Inte för att jag hade väntat mig nåt motstånd direkt, men när jag såg dessa människor gråta av lycka insåg jag att det skulle bli på gränsen till pinsamt enkelt att ta över tronen över herraväldet!

Mycket riktigt...

För att jäklas med Undersåtarna låtsades jag sova och gjorde ifrån mig pipiga läten som personalen på BB uppmärksammade.
Det blev ett himla liv och morsan lipade oavbrutet.
Hon fick till och med pappa att lämna sin varma säng hemma klockan 3 på natten för att komma upp och trösta henne.
Är jag inte ett geni, så säg?
Suckers!

Dock fanns en sköterska på bygget som var väldigt pedagogisk och förklarade lugnande att det inte behövde vara nån fara.

Ska jag inte få ha nåt roligt?
Jodå.

Det tog inte lång tid innan jag fattade att jag kunde få min vilja igenom genom att använda min vackra stämma.
Det räcker med ett ynka pip för att få damen att slänga fram tuttarna.
Här har farsan försökt komma på enkla knep i tre år, en annan lyckas första minuten i livet!

Det här kommer bli väldigt givande...

There will be light!

Det är inte lät att vara ett hjälplöst litet barn i en neurotiskt lycklig kvinnas mage..
Folk som klämmer, trycker, pratar och, ja, till och med sjunger!
Farsans ljuva stämma fick man stå ut med rätt ofta...
Idag är det bland det bästa jag vet, men det hör inte hit.
Hur som helst så försvarade jag mig på det enda sätt jag kunde;
jag väntade tills han la huvet mot mammas gigantiska jordglob till mage och när han minst anade det sparkade jag mot hans öra!
Vengeance is mine!
Inte för att det varnade någon av mina kommande undersåtar.
Tvärtom blev det ännu mer gulligull och lull och kel och nyp...

Efter 9 månaders terror mot min lilla kropp, cravings om sötsaker och tjöt om huruvida hormoner påverkar  kroppen vid en graviditet (eh DAAAA!) så tog jag den smått krångliga vägen ut till det som kallas livet.
Så som morsan gnällde och skrek tyckte jag att det kunde vara värt att dra ut på  det en sisådär 17 timmar.
För att göra det hela lite roligare drog jag ut på krystvärkarna i nästan fyra timmar.

Detta var nog den mest konstiga och omtumlande berg & dalbana man kan uppleva,
och ändå förväntar sig alla att jag ska skrika av förtjusning så fort man e ute?!
Hallååå?! Jag var ju i shock! Nåt litet fick jag ändå bjuda på för att dom skulle sluta smiska min stjärt..
Så jag jamade lite, som en katt typ.
Först efter 8 minuter blev jag tillräckligt förbannad för att kunna vråla lite!
Kom inte och tro att jag ska sluta nu när ni väl fått igång mig!

Never underestimate the power of a funny, white stick....

Antoni Charlie Lindberg. Det är jag det.
Den 19/5-09 fick mina föräldrar reda på min existens.
Jepp, morsan skötte det hela mycket snyggt.
Medan farsan sov satte hon sig och kissade på nån pinne (skruvade vardagsnöjen dom där vuxna har...) och valsade runt i fem minuter.
Inte nog med att hon ger mig huvudvärk när hon skuttar fram mot sovrummet, hon ska dessutom väcka den som är man i huset (för tillfället...).
Å på vilket sätt dessutom!

"Grattis"
"Va? Vadå?"
"Du ska bli pappa igen"
"Hur vet du det" Va?" (ja, stackarn sover typ fortfarande...)
"ja, testade nyss!"
"är du säker?!"

Oboy, du ska nog bli varse pappa lilla ....