Tålamod är en dygd

På senaste tiden har jag varit ett väldigt upptaget barn (med upptagen menar jag att jag har haft fullt upp med att hålla föräldrarna sysselsatta...)

Dels har jag charmerat min omgivning med mina härliga léenden som gör att alla stannar upp och tittar på mig i timmar.

Vuxna är verkligen patetiska, de är beredda att sjunka hur lågt som helst i förnedringsskalan för ett léende.
Dessutom har jag börjat på öppna förskolans Babycafe.
Ett ställe där vi små revolutionärer samlas för att planera hur vi ska ta över världen.
Detta maskeras givetvis med sånger som våra slavar tvingas gestikulera till där vi sitter i ring...

Det är tufft att vara jag, men det är helt klart värt det!